Personligt om projektet

Man riktigt kände historiens vingslag som inventerare
i projektet Skog och Historia

 

I Kronobergs län påbörjades 2003 en ny inventering efter forn- och kulturminnen. Det var ett samarbete mellan Smålands Museum, Arbetsförmedlingen, Riksantikvarieämbetet och Skogsvårdsstyrelsen. Vi kan se det året som ett pilotprojekt för länet då man mest höll till i Virestad, Södra Sandsjö och Vederslöv socknar. Projektet, som hette ”Skog och Historia”, fanns också i flera av landets övriga kommuner.

Året efter, 2004, utökades inventeringen genom att ESF-rådet tillsköt extra medel och att Skogsvårdsstyrelsen anställde ca 20 inventerare, däri bland undertecknad. Inventeringen fortsatte i Vederslöv och Virestad socknar samt startade i Tävelsås och Hemmesjö socknar. Hösten 2004 påbörjades även inventering i Aringsås och Hjortsberga socknar.

Efter det att århundradets storm ”Gudrun” drabbat Småland i januari 2005 blev tre inventeringsteam förflyttade. Det var bara Hemmesjö socken som fick behålla sitt team. Nya socknar blev då Furuby och Härlunda. På hösten 2005 tillkom även inventeringsteam i Agunnaryd, Dädesjö, Herråkra, Hovmantorp, Mistelås, Moheda, Slätthög socknar samt arbetet återupptogs i Södra Sandsjö socken.

År 2006 rullade allt på och när projektet väl lades ner december 2007 så hade Skogsstyrelsen i Region Öst (f d Skogsvårdsstyrelsen) många fynd att lägga till på sina kartor och i dataregistret Kotten samt att dessutom meddela alla markägare så dessa vet vad de har på sina marker. I förlängningen var det tänkt att Skogsstyrelsens register skulle samköras med Riksantikvarieämbetets databas FMIS. Titta in på Riksantikvarieämbetets hemsida och klicka dig fram till FMIS, fast numera heter det Fornsök. Tyvärr har den inte blivit så lätt att söka i, men den blir väl bättre med åren får vi hoppas.

På RAÄ.se och kommunens hemsidor finns mycket inprickat av Skog och Historia fynden, Däremot är inte alla fynd inprickade ännu då arkeologerna runt om i landet skall hinna med både besiktning och registrering på FMIS. Skogsstyrelsens databas är mest till för dem själva i dagsläget (oktober 2009). Växjö kommuns kartmaterial på nätet har heller inte riktigt hängt med efter vad jag märkt (2014) även om mycket finns utprickat, förmodligen gäller det länets samtliga kommuner.

Men inga beslut varade beständigt och Skogsstyrelsen i Växjö kunde därför starta upp projektet igen den 15 augusti 2009. Projektet pågick sedan fram till den 30 november 2009. Teamet bestod som mest av sex personer vilka arbetade i Moheda. Dessa arbetade med att täcka luckorna på kartbilderna från tidigare arbetslag.

Fynden som gjordes då är många


Framför allt av det lite modernare skiktet, de s k kulturlämningarna, tillkom mycket nytt. Men även fynd av fornlämningar kom i dagen varav några av den var riktiga guldägg. Som kulturlämningar räknas i stort sett allt från 1800-talet och senare, medan det som är äldre hör till fornlämningarna. Huvudsaken är att fynden är varaktigt övergivna, inte brukas eller på annat sett är i drift.

Som kulturlämning räknas bl a; rester efter torplämningar såsom boningshus, ekonomibyggnader, jordkällare, brunnar och kallkällor, förvaringsgropar, kolbottnar, kolarkojor och kolningsgropar, tjärdalar, tjärrännor och tjärgropar, rester efter industrier t ex kvarnar, sågar, smedjor, dammanläggningar, fångstgropar och andra fällor – mest varggropar och även rävfällor (Furuby socken) samt den i södra Sverige mycket ovanliga vargfällan i form av en jord/stenkula ovan jord (Vederslöv socken), vägar, fägator, hålvägar, överkragade broar och stenvalvsbroar, järnvägar – både med och utan kringområden, gränsmärken, minnesmärken, och mycket, mycket mer.

Bland de äldre skikten av de s k fornlämningarna finns; älvkvarnar, gravar och gravområden, pestkyrkogård, hällkistor, andra gravhögar, några s k ”göteborgsäckel” (Hemmesjö socken) vilken är en form av hällgrav, skärvstenshög (Furuby socken), fossila åkermarker, boplatser och mycket annat.

Vi skall så långt som möjligt skydda alla slag av kulturlämningar, även om myndigheterna just nu skiljer på vad som skyddas. Våra myndigheter ser ännu så länge skillnad på fasta fornlämningar som skyddas av Lagen om kulturminnen mm (SFS 1988:950) och alla övriga kulturlämningar som skyddas av skogsvårdslagen § 30, den s k hänsynsparagrafen.

Det finns många torplämningar ute i markerna runt om i Sverige och på gamla kartor från 17- och 1800 talet är dessa till största delen utmärkta. På moderna kartor kan man förstå var ett torp kan ha legat genom att se på kartan, men det är långt ifrån alla som märks så lätt. Man kan även läsa sig till platser genom kartnamnen som skiljer sig från mängden. Kommer man nu i närheten av ett torp så bör man vara extra försiktig och har man mindre barn med sig så var ännu mera försiktig. På torparställena finns ibland en väl dold brunn som sällan är övertäckt men ändå kan den vara svår att se.

Men det är något visst med att gå in i en tät dunge och där hitta ett spisröse, eller vad det nu kan vara. Och som inventerare börjar nu jakten på vad som mera kan döljas i närheten, om det tar en timme eller en hel dag beror helt på omständigheterna. När fynd är gjort så tar man fram sin karta och ritar in fyndet/-en, beskriver området och alla fynd detaljerat, avståndsbestämmer, tar ut riktningar och även en GPS-punkt. Sedan kontrolleras alla uppgifter av en arkeolog och trevligast är det när arkeologen är med inventeringslaget ut till områ­det vid kontrolltillfället. Feedbacken är viktig tycker vi här i Kronobergs län. För om våra uppgifter bara skulle läggas på hög någonstans så hade det roliga nästan varit borta och osäkerheten kommer fram om uppgifterna verkligen kommer att tagas till vara. Vi märker ju själva att det kan vara svårt att hitta tillbaka redan efter någon månad. Det kan räcka med att punkten sitter 20 m fel på kartan och att GPS-en inte stämmer helt mot kartan, så blir man vilse. Hur svårt är det då inte för arkeologen, om denne ensam ska hitta fram till fyndet, ibland efter flera månader eller efter snösäsongen eller varför inte efter en storm då landskapet kan ha ändrat sin karraktär grundligt. En punkt som inte hittas går ju dessutom helt till spillo och de fynd som gjorts där raderas, om nu inte inventeringsteamet åker ut och granskar på nytt vill säga.

På dessa sidor (www.skoghistoria.se) visar vi en del av vad vi funnit, mestadels i Tävelsås socken, men även från andra platser där undertecknad haft kameran med. Vi har med dessa våra Faktablad försökt oss på att göra ett enkelt uppslagsverk. Texterna till de flesta objekten är hämtade från Riksantikvarieämbetets ”Lista med lämningstyper” (dokument nr 020-002, version 3.2) och fotona har undertecknad tagit med egen kamera, undantag finns men tillstånd till webpublicering finns på dessa. Fotona är tagna direkt ur verkligheten ute i våra marker. Nu i december 2009 och framgent har jag börjat lägga till ny text efter Sakorden, dessa kallas ’Anmärkning’ och kommer att spegla den verklighet som finns på fyndplatsen. Den blir även mera personligt skriven. Fler bilder på nya objektfynd kommer också att sättas in vad tiden lider. Alla personer som finns avbildade har lämnat sitt tillstånd för detta. Texter som skrivits och foton som tagits av andra är också publicerade med tillstånd av de som skrivit och fotograferat.

 

Ha alltid dessa tänkvärda ord i minnet

”Våra marker är fulla av spår som föregående generationer lämnat efter sig!

Dessa spår är en del av ett oersättligt historiskt arkiv!

Bevara arkivet till de som kommer efter Dig!”

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Visst är det makalöst att man kan få se så otroligt mycket i naturen. När såg du en Highland Cattle senast? Jag skulle bara snedda mellan 2 byggnader och så står de där – på 5 m håll.
Eller en vildgris på 10 meters håll. Eller vargspåren …

Kontakta gärna

lokala museer, Länsstyrelser, Skogsstyrelser, Hembygdsföreningar eller någon person av de nedlagda inventerarteamen från projektet Skog och Historia för att fördjupa dig i vårt historiska arkiv

Hjälp finns alltid att få för den som är intresserad av sin forntida historia eller ortshistoria vare sig det är ens egen eller inte.

 

Björn Möller

i Växjö februari 2005, reviderad 2011 – FF.

skoghistoria@yahoo.se

PS 1.

Skogsstyrelsen Region Öst’s satsning på att få återuppta inventeringen gav utslag. Hoppet släcktes aldrig för dem då detta projekt varit ett av de mest omtyckta och framgångsrika i landet. DS

Stort tack till Tomas Nilsson på Växjökontoret för detta! Under tiden 15 augusti till 30 november 2009 hittades ca 210 nya fynd.DS

PS 2.

Tillägg: Katastrofal ökning av skador på fornlämningar

En stor del av fornlämningarna i våra skogar har skadats eller förstörts i samband med skogsbruk. Mer än var tredje fornlämning i Kalmar län, Värmlands län och Västerbottens län har skadats i samband med avverkning och ännu fler skadas vid markberedning. Det visar en studie som Riksantikvarieämbetet gjort i samråd med Skogsstyrelsen.

Studien, som är en uppföljning av en undersökning från 1999, visar att antalet skador som uppstår i samband med skogsbruk totalt sett har ökat. Även om markberedning fortfarande orsakar de grövsta skadorna så har även åverkan på fornlämningarna av mer ringa art ökat betydligt.

– Det är så klart mycket allvarligt att skadorna på våra fornlämningar ökar. Mot denna bakgrund är det särskilt allvarligt att myndigheternas gemensamma inventeringsprojekt Skog och Historia riskerar att läggas ner på grund av förändringar i arbetsmarknadspolitiken, säger Göran Enander, generaldirektör för Skogsstyrelsen.

38 % av fornlämningar inom avverkade områden är skadade, vilket är en ökning med 14 % sedan 1999. Skogsstyrelsen genomför just nu i samarbete med Riksantikvarieämbetet en landsomfattande studie för att kartlägga skador på fornlämningar över hela landet.

Rapporten finns i sin helhet på www.raa.se/press och www.skogsstyrelsen.se/press DS

 

PS 3. Tillägg: Nu är det bekräftat det vi misstänkte då: Texten nedan härrör från skogsstyrelsen.se och tar endast med de tre översta styckena. resten läses lämpligen å deras hemsida.

Informerade skogsägare tar bättre hänsyn till kulturmiljöer

Pressmeddelande 16 mars 2012

Ungefär 40 procent av kulturmiljöerna i skogen påverkas negativt vid föryngringsavverkning och efterföljande föryngringsåtgärder. Hänsynen ökar dock markant om skogsägarna inför avverkningen fått information om kulturmiljöerna. Det visar en ny rapport från Skogsstyrelsen.

Kulturmiljöer kan vara lämningar som kolbottnar, odlingsrösen och stengärdsgårdar. Det är tydligt att kännedom om lämningarna är mycket viktigt för att undvika skador vid avverkning.

– Med rätt information skapas förutsättningar för sektorn att ta sitt ansvar. När markägare i förväg känner till att det finns kulturmiljöer visas obetydlig hänsyn vid endast två procent av avverkningarna. När informationen saknas är detta åtta gånger vanligare, säger Andreas Eriksson, skoglig handläggare på Skogsstyrelsen. DS