Bakgrund till Torpartiden

– Orsak och verkan –

 

På slutet av 1700-talet fanns det många byar med gårdar som började känna av stora barnkullar. Hemmagården räckte inte riktigt till som födkrok så något av barnen, oftast en yngre son, blev tvungen att flytta iväg och grunda en egen gård. Ibland hade han tur och kunde röja mark som ingen ägde för att vid andra tillfällen bli tvungen att fråga någon bonde om lov att få bygga ett torp på dennes mark och som gengäld arbeta i bondens tjänst. Var han gift så fick hustrun, och ibland även barnen, träda in i tjänsten hos bonden vars mark torpet låg på. Statusen ökade på så sätt för den som upplät sin mark och ekonomin steg även den. Riktigt uträknande bönder såg detta med torpare som något perfekt. Torparen fick ta mark som var ytterst stenig, eller som låg illa till. När marken var röjd på sten och det flutit några år, så hade bonden på så sätt sugit ut det mesta ur både torpare och hans familj, då tog bonden på något sätt tillbaka marken. Nu var den lättodlad om den låg intill den egna marken. Låg marken långt ut i skogen så fick torparen oftast behålla marken och rentav friköpa den om råd funnes till detta.

Konjuktursvängningar
Samtidigt som det var fattigt ute på landet under 1800-talets senare hälft var det högkonjuktur i början av 1870-talet. Det flöt in mer pengar på bankerna än det var låneansökningar. Bankerna blev på så sätt mer accepterade även ute bland folket och då började bönderna ges tillfälle att låna på bank för att så få råd att bygga till sina gårdar med större och bättre hus samt uthus. Det var nu som ladugårdarna, oftast delvis fick väggar i sten. Myntreformerna med decimalsystemets införande 1855 gav 1 riksdaler = 100 öre, 1873 gick vi ifrån riksdalern till 1 krona = 100 öre kom också att påverka.

Enskiftesbruket
Ensädesbruket, också kallat enskiftesbruket, innebär att samma säd t ex vårråg, odlades på samma yta år efter år. Följden blev jordtrötthet och en ökning av antalet skadedjur typiska för säden ifråga. Avkastningen minskade därmed år efter år. Ensädesbruket har använts ända sedan stenåldern. Inom vissa områden av vårt land med små åkertegar visste man ofta bättre, men man måste ändå använda ensädesbruket av nödtvång. Brukaren av små jordlappar var nämligen tvungna för den egna försörjningen att odla säd med enskifte, eftersom han helt enkelt inte förfogade över tillräcklig åkermarksareal för växeljordbruk.

Förbättring av försörjningsläget
Nu blev det lönsamhet på åkermarken, visserligen på skogsmarkens bekostnad genom: ”att den ökade jerntillverkningen aflägsnade de djupa skogarne från åkergärden”. Man avverkade skogen och gjorde träkol till järnbruken av träden. Detta gav välkomna kontanter och ökade åkermarken. Den här tiden var också första perioden för skogsklipparna. Fram till tiden för Krimkriget (1905) länsades många skogar på träd helt. Brukarna gick dock i sin iver att tjäna pengar ofta hänsynslöst fram med trädfällningen, och i lexikonet sägs att det klagas öfver skogarnas sorglösa behandling. Följden blev emellertid större åkrar och därmed bättre utrymme för växelbruk. Man kunde börja växla mellan säd, foderväxter och potatis. Den omfattande järntillverkningen bidrog på många platser till att växelbruket slog igenom stort och avkastningen ökade tack vare leveranserna av träkol till bruken.

Bättre redskap, utdikningar
Andra nymodigheter var dels bättre redskap och dels fler utdikningar, som också ökade arealen för åker och äng. En uppfinnare och förkämpe för utdikningar i Sverige var den mångkunnige gnosjöbon Sven Nilsson Morin, 1747-1813.
Ett svårt val: ådret eller plogen?
Jämsides med övergången från enskifte till växelbruk anses införandet av plogen vara den viktigaste orsaken till jordbruksrevolutionen. Sedan bronsåldern hade årdret, eller ärjekroken som den också kallades, använts till att bereda matjordslagret för sådd, det hette att man ärjade åkern. Men ådern hade den nackdelen att den visserligen klöv jorden, men inte vände den. Under 1800-talets första hälft utrustades ådern med en vändskiva av gjutjärn, senare av stål. Denna vände också jorden och kallades plog.

Att plogen slutligen avgick med segern berodde främst på att den var den bäst lämpade för två ”modenyheter” inom jordbruket: uppodlingen av mossmarkerna och införandet av klövervallar i växelbruket.

Med det var inte jordbruket som gav kontanterna
Jordbruket som inkomstkälla gav visserligen under normala växtår försörjning och mer därtill, men gav ändå dålig avkastning i kontanter. Det var genom att levererera träkol som bonden enklast förtjänade mest pengar genom att leverera träkol till bruken. Ett annat gott tillskott för många var uppfödningen av oxar, från vår till höst. Andra binäringar som drygade ut kassan var fiske, biskötsel, vävnadstillverkning och tillverkning av åkerbruks- och husgerådssaker. Bland fabrikerna är snus- och tobakstillverkningen allra lönsammast; vidare finnas tegelbruk, garfverier, färgerier, kakelugns- och stenkärlsfabriker i Småland.

Hästar, får och oxar
Näringen bland bönderna var i Wärend främst skog, djurhållning i form av kor, grisar, höns, även hästar för de som hade råd och ibland även får och getter. Fåren gav två viktiga råvaror för självhushållningen: ull till kläder och talg till arbetsbelysningen på kvällarna inomhus och i stallen, fotogenlampan fanns ännu inte ute på landsbygden. Brist på dessa två råvaror skulle därför ge svåra konsekvenser under de kommande årens frysande under senare hälften av 1800-talet fram till ca 1920. Kor, får och getter mjölkades. Oxar köptes på våren och såldes på höstmarknaden och lexikonet skriver: Uppfödande och försäljning af oxar utgör den mindre hemmansbrukarens käraste omsorg och rejälaste inkomst. När därför vargen härjade bland oxarna i hagen drabbades brukaren av ett större ekonomiskt bortfall, och bekymren med anskaffande av nya kontanter det året växte.

Emigranterna var väl informerade om konjunkturen i USA. De stora variationerna i utvandringen beror främst på konjunkturskiftningarna. Det var väl känt bland många svenskar hur konjunkturen var i USA, detta tack vare alla artiklar som skrevs om bl.a. USA i svensk press. Konjunkturen här hemma var de givetvis väl medvetna om. ”Farlig dyrtid. Pigorna går i massor”, skriver drängen Petter Svensson i sin dagbok i maj 1847. Redan på 1800-talet var det så att anställda fick gå vid konjunkturförsämringar. Högkonjunktur i USA och lågkonjunktur i Sverige betydde stor emigration från vårt land. Många emigranter uppger Nordamerika som sin destination, ibland uppges någon särskild stat. För de allra flesta är det USA som är målet, sällan Kanada eller Mexico, även om en eller annan invandrare senare drog vidare till Kanada. Det fanns även en liten emigration till Danmark, Tyskland, Ryssland, Australien, Söderhavet och Sydafrika.

Första stora emigrationen till Nordamerika
Den svåra missväxten som inföll 1867 berodde på det myckna regnandet, medan nödåret 1868 berodde på för lite regn och för mycket sol. Dessa nödår orsakar den första stora emigrationsvågen från Småland till USA. Störst är utvandringen 1869, när förråden står tomma efter de två missväxtåren. Det var dåliga tider i USA åren 1873-75, men goda i Sverige åren efter 1874-78, och det är huvudorsaken till den obetydliga utvandringen i mitten av 1870-talet. Åren 1893-1897 är det krisår i USA, medan vi i Sverige upplever en högkonjunktur. Utvandringen var då liten och det var under denna tid inte populärt att emigrera. Efter sekelskiftet är utvandringen stor ända fram till tiden omkring första världskriget 1914-1918. USA inför nu sina stränga kvoteringar och utvandringen minskar drastiskt, för att nästan helt upphöra. Det politiska läget har nu ändrats i Sverige och vid tiden omkring första världskrigets slut, 1918, var torpartiden och utvandringen i princip slut.

                                                                      Björn Möller, Växjö

 

Källor:

Hemsida:Riksantivarieämbetet, industriarv.

Värnamos, Värnamobygddens, Östbos, Västbos och Finnvedens historia (http://web.telia.com/ u37000938/index.html  med flera sidor

Historiskt-Geografiskt och Statistiskt Lexikon öfver Sverige, 8 bd, Stockholm 1866. Citaten om jordbruket och dess snabba utveckling under 1840-och 50-talen är hämtade ur lantmätare Jonas Allvins bok, Beskrifning öfver Östbo härad, 1852.
Förteckning över emigranter från Värnamo sn 1863-1898, Emigrantinstitutet, Växjö.
Förteckning över emigranter från Värnamo sn 1881-1887, 2 11:11, Emigrantinstitutet, Växjö.
3  Beijbom Ulf, 1977, Amerika, Amerika ! En bok om utvandringen.
4  Kälvemark Ann-Sofie (redaktör), 1973, Utvandring.  Den svenska emigratio-     nen till Amerika i historiskt perspektiv.
5  Carlsson Gunnel, Emigrationens regionala fördelning på Sydsvenska höglandet 1881-1890.  Stencil i Jönköpings läns museums arkiv 1964, delvis citerad av Birgitta Odén l Småländska kulturbilder 1966.